föll för att vi

alrig glömmer

 

Julmusik fyller mitt hjärta och tystnaden i längenheten när alla andra sover. Värmen sprider sig, och trots alla ångest så känner jag i bröstet hur något litet, varmt och ljust börjar kämpa sig uppåt. Det kan vara all choklad jag ätit som försöker ta sig ut igen, men vi får hoppas på annat.

 

I övrigt har livet varit ok, minus all ångest Men den har jag lärt mig hantera nu, och jag vet att jag endast äter för att skada mig själv, för att må bättre. Inget farligt, mer än att det leder till en ond cirkel, haha, men nu har jag verkligen bestämt mig för att skärpa mig. Har köpt en fin, röd bok för att hålla koll på mig själv. Och att den är röd gör att jag längtar till jul, och inser att det är första advent och första december nästa vecka. N Ä S T A  V E C K A