Krigare
ångesten som äter upp mig, depressionen som långsamt smyger sig på - jag krigar mig uppåt, och jag är på väg

They would not listen, they're not listening still.

perhaps they never will
 
Vad skriver man ens nu, när man vet att man inte kan göra något? När döden ligger runt hörnet för en sextonårig flicka på andra sidan av landet? När man vet att det enda som finns att göra är att vänta och att hoppas och att smsa. Vad gör man då? När man vet att hon kommer avsluta sitt liv så fort hon får tillfälle till det? 
 
vad fan ska man göra då?

hush

Hush li'l baby,
don't you cry
don't cut your arms
don't say goodbye
put down that razor,
put down that knife
it may be hard
but you'll in this fight

What is food to one, is to others bitter poison

Det är en bra dag idag. Eller, det var en bra dag hela onsdagen (minus en liten ångestattack under eftermiddagen, men annars så). Endast en lektion, hann träna på morgonen och jag fick flest antal rätt på ett prov. Dock E-prov, men ett betyg är alltid ett betyg. Nu på kvällen mådde jag också bra, fram till för en sisådär 20 minuter sen. Låg och kollade Paradies Hotel (!!!!!!!! fantastiskt program!!!!!!!!) när jag kände att "shit jag måste spotta ut mitt tuggummi, smakar ju ingenting". Jag drar ut datorn, för att inte missa något (paus är är för mesar) och kommer ut i köket, där ost och smör står framme sedan någons kvällsmål. Ångest. "En macka gör ju inget, jag har ju faktiskt ätit bra OCH tränat idag (åt en fiskpanett, lite marsipan (KÖRKORT MÅSTE ALLTID FIRAS) och en sallad)", så det gör jag. Äter. Två mackor blev det och oj vilken ångest. Ni anar inte hur mycket jag ville spy upp det. Alltså på riktigt. 
 
Imorse kände jag mig vacker, jag var smal. Nu när jag går och lägger mig kommer jag bara känna mig så jävla vidrig. Äcklig. Usch. 
 
Att mitt humör skiftar såhär är inte bra för någon, men jag kan inte heller göra mycket mer åt saken än att hålla det borta från att ta över. 
Alltså, livet. Så känner jag bara ibland. livet.
 

det är en sån dag


jag förstår

Jag har en vän. Hon har insett. Hon förstår, liksom jag förstår en del. Allt som är och inte är. Vi pratade idag, om skolan och att skolsystemet suger så himla mycket. Om att en borde göra något. Om att de som förstår måste ändra systemet - så att alla kan inse. Så att ingen längre kommer leva i blindhet. "Vi lär oss att se utanför boxen, men vi kan inte arbeta utanför den" sa hon, eftertänksamt. Och det är så rätt, så sant. Vi är instängda i en glasburk. En glasbox, kalla det vad du vill; men vi är ingstängda. Vi är ett system. Vi är degklumpar, som formas i skolan och på vår fritid. Allt det färgglada som faktiskt finns i vår natur, och som gör oss till oss; det dödar samhället. Kväver minsta lilla kreativitet. Ingen kommer ändå minnas vad vi gör nu om tio år; vi måste göra något stort. Vi måste vara rebelliska. Revolutionera.
 
Och det snarast. För annars kommer ingen hinna inse.
 
 

have i studied to much swedish or have i


Materiella ting

Jag tror på lycka. Jag tror att en människa kan känna äkta lycka, och leva i extas. Men jag tror inte på värst långvarig lycka. En kan vara inne i en rosa bubbla av lycka ett bra tag. En månad, två. Har man tur, längre tid. Men inte allt för lång - lycka försvinner efter ett tag. Speciellt när lycka baserar sig på materiella ting, eller andra människor.
 
Jag tror inte att riktig lycka kan fås genom materiella ting. Ett par nya skor kan få dig att glömma något bekymmer för ett tag. Tills en kommer hem, kanske. Tills en har provat dem med nya outfits etc. Men efter ett tag är det inte lika kul. Efter ett tag försvinner lyckan, och det där andra - det en tryckt bort - kommer tillbaka.
Jag är säker på att människor kan skänka en lycka. Genom att bara vara. Men en kan samtidit inte låta all sin lycka komma från en person, för den personen kommer en dag försvinna på något sätt, och det är sanningen. Människor försvinner från varandra hela tiden. Och även om en aldrig tror det kommer hända så händer det på något sätt - bara en liten skillnad kan förstöra hela lyckan om den vilar på endast en sak. Sprid ut lyckan över flera, låt fler ta del av den. 
 
Igår. Igår hade jag en fantastisk kväll och natt. Även morgonen idag var jättemysig. Vi åkte ut till Värmdö vid halv tio igårkväll, för att festa. Kröka, röka, umgås. Vad en nu brukar göra. Det var bland det bästa jag gjort på länge, och det slutade med att jag och tre andra stod på ett dansgolv klockan fyra och skapade egna fuldanser till olika låtar. Njöt av tillvaron. Gick ut och spelade tennis på Björn Borgs tennisbana. Letade säng i timmar. Det slutade med att jag och Ebbis sov på en yogamatta, och killarna vi varit med hela kvällen somnade någon annanstans. Vart vet jag inte. Efter cirka två och en halv timme av stela ryggar och hopp om sömn, bestämde vi oss för att ge upp försöken om att kunna stanna kvar tills resten skulle åka, och tog en snabb powerwalk på 20 min ner till busshållsplatsen för att sedan ta bussen från Värmdö vid 7.45. Var framme i stan vid 9-tiden, helt utmattad efter en ofrivillig (dock inte ovärd) dygning. Däckade till The Simpsons och drog sedan till jobbet, fortfarande halvt i extas. Lyckan jag kände inatt när vi dansade, när vi letade sovplats, när vi skedade i värmen, när vi rökte, drack, pratade. Det var fantastiskt. Att hålla någons varma hand, att vara ute på en tennisbana mitt i natten och få en kyss "bara för att" och för att jag var full. Lyckan som flödade genom min kropp var fantastisk, trots sömnbristen. Och den håller i sig fortfarande, trots att ångesten börjar komma. Jag var lyclig för ett tag, och det är den lyckan jag lever för. De materiella tingen jag får ibland är inte alls samma sak, vilket jag kände häromdagen; skillnaden mellan att köpa en snygg kjol och att umgås med härliga personer är stor; lyckan finns där vid båda, men den är mer långvarig vid det sistnämnda. Och det är därför inte shopping hjälper när en mår dåligt. Att köpa en tröja? Du glömmer bort dina bekymmer för några minuter. En halvtimme eller så. Men att faktiskt umgås med vänner, att göra saker. Det är lycka på riktigt.
 
 

långa nätter

 
 
Långa nätter
där ute finns en värld av långa nätter
och jag sitter vid fönstret i mitt rum
och blickar ut över stadens alla ljus
 
Säg är det långa nätters fara
att se det man vill se
och va den man vill vara
ha någon att ty sig till
när långa nätter inte blir som man vill

Trötter

Oversleeping. Förmodligen lider jag någonstans av det, för räknar man timmarna jag sover per dygn så blir det vädligt många - speciellt för mig som inte alls brukar sova så länge. Det är nästan skrämmande, och jag missar så mycket av dygnet som jag inte vill missa. Jag är tröttare än någonsin. 
Idag, exempelvis, gick jag och två fina vänner på stan, och då är jag hur pigg som helst. Sedan, vid hemkomst, kan jag lägga mig och kolla på en serie eller dylikt, och somna nästan direkt. Det är helt sjukt, haha. Jag måste röra på mig för att inte sova, och om det är bra eller inte det vet jag inte riktigt. Vi lär la märka.

föll för alltid, som vi drömmer

föll för att vi
alrig glömmer
 
Julmusik fyller mitt hjärta och tystnaden i längenheten när alla andra sover. Värmen sprider sig, och trots alla ångest så känner jag i bröstet hur något litet, varmt och ljust börjar kämpa sig uppåt. Det kan vara all choklad jag ätit som försöker ta sig ut igen, men vi får hoppas på annat.
 
I övrigt har livet varit ok, minus all ångest Men den har jag lärt mig hantera nu, och jag vet att jag endast äter för att skada mig själv, för att må bättre. Inget farligt, mer än att det leder till en ond cirkel, haha, men nu har jag verkligen bestämt mig för att skärpa mig. Har köpt en fin, röd bok för att hålla koll på mig själv. Och att den är röd gör att jag längtar till jul, och inser att det är första advent och första december nästa vecka. N Ä S T A  V E C K A
Låt det sjunka in
 
gjodvseprgjl <3

Elvish

Försöker lära mig mitt namn på elvish, pga är så otroligt uttråkad. Ni anar inte. Och både religion och matte väntar egentligen, men vem fan har tid till plugg när man kan läsa elvish online? Inte jag i alla fall.
(Hej, jag gillar LOTR)
 
Så, snart kanske jag kan stava mitt bloggnamn - maethor (krigare på elvish) - på riktigt. Jag gör vad jag kan, och det underlättar faktiskt fantastiskt mycket att mamma köpt hem Calligraphy-pennor, dock inte äkta utan markers. Men fortfarande bättre än inget!
 
 

så satans trött

1. Jag ser utt att vara tolv år gammal idag.
2. Jag har massa skitplugg att göra, men nada ork. Helt ärligt. Vill bara sitta och lyssna på Glee-versioner av alla jullåtar som finns och spela sudoku. 
3. Jag är sjuk. På riktigt. Och fortfarande. Och för alltid. Förkylningen v ä g r a r gå över.
4. Jag måste göra beep-testet imorgon pga annars riskerar jag F i idrott (i mitt huvud i alla fall). JGIKFDL.
5. Allt suger
 
Mmmmm, det är fantastiskt att var ung i dagens samhälle, vi slipper ju arbeta på fälten, bli unga mammor och slita ryggen av oss innan vi blir femtio. :-) 
Nej, istället blir vi mördade mentalt och depression är vanligare än någonsin. För samhället blir ju bara bättre.
 
 

glömsk

Jag hade glömt hur enkelt det var. Allting. Att fasta. Att hitta motivation. Att vara disciplinerad. Orkar man bara börja och komma förbi den första spärren så är det superlätt. Att fasta. Att knappt äta. Att träna. Allting. Jag kanske lyckas ändå.
 

Stalker

Gud, jag känner mig verkligen som en stalker, haha. Eller en superspion. Har inte bestämt mig än. Detta beroende på Killergame, i alla fall. Otroligt roligt spel, haha.
 
Dödade en idag, vilket betyder att jag sammanlagt har en kill! YAY. Festligt. Planerar att avrätta mitt andra offer imorgon. Och herregud vad jag måste låta psyiskt störd, hm. Men det är faktiskt inte så farligt. Själva idén går ut på att en ska avrätta så många av sina offer som möjligt. Efter var offer en har mördat får en ett nytt - men det är inte bara en stalkerdans på rosor, utan en måste även  se upp för sin egen killer, och därför blir alla paranoida under denna tid i skolan, haha!
 Och alla klasser störs egentligen av det, då man alltid hör någon skrika utanför klassrummen, men det är väl en del av charmen antar jag. Har bara ett mål att döda två i år, sedan kan jag sluta oroa mig. Säger vi.
 
 

Saker jag gillar.

Varm asfalt, Stockholm, filtar, vatten, människor, soffa, Svampbob, LOTR, HP, avokado, katter, moln, stjärnor, kalla vinternätter, The Notebook, Cascais, London, Skåne, Norrland, snö, is, sommar, maj, värme, bada, sola, iPhone, musik
Ovanstående är saker jag gillar i oberoende ordning.

 

Tänkte börja med något enkelt. Något fint.