Jag tror på lycka. Jag tror att en människa kan känna äkta lycka, och leva i extas. Men jag tror inte på värst långvarig lycka. En kan vara inne i en rosa bubbla av lycka ett bra tag. En månad, två. Har man tur, längre tid. Men inte allt för lång - lycka försvinner efter ett tag. Speciellt när lycka baserar sig på materiella ting, eller andra människor.

 

Jag tror inte att riktig lycka kan fås genom materiella ting. Ett par nya skor kan få dig att glömma något bekymmer för ett tag. Tills en kommer hem, kanske. Tills en har provat dem med nya outfits etc. Men efter ett tag är det inte lika kul. Efter ett tag försvinner lyckan, och det där andra - det en tryckt bort - kommer tillbaka.

Jag är säker på att människor kan skänka en lycka. Genom att bara vara. Men en kan samtidit inte låta all sin lycka komma från en person, för den personen kommer en dag försvinna på något sätt, och det är sanningen. Människor försvinner från varandra hela tiden. Och även om en aldrig tror det kommer hända så händer det på något sätt - bara en liten skillnad kan förstöra hela lyckan om den vilar på endast en sak. Sprid ut lyckan över flera, låt fler ta del av den. 

 

Igår. Igår hade jag en fantastisk kväll och natt. Även morgonen idag var jättemysig. Vi åkte ut till Värmdö vid halv tio igårkväll, för att festa. Kröka, röka, umgås. Vad en nu brukar göra. Det var bland det bästa jag gjort på länge, och det slutade med att jag och tre andra stod på ett dansgolv klockan fyra och skapade egna fuldanser till olika låtar. Njöt av tillvaron. Gick ut och spelade tennis på Björn Borgs tennisbana. Letade säng i timmar. Det slutade med att jag och Ebbis sov på en yogamatta, och killarna vi varit med hela kvällen somnade någon annanstans. Vart vet jag inte. Efter cirka två och en halv timme av stela ryggar och hopp om sömn, bestämde vi oss för att ge upp försöken om att kunna stanna kvar tills resten skulle åka, och tog en snabb powerwalk på 20 min ner till busshållsplatsen för att sedan ta bussen från Värmdö vid 7.45. Var framme i stan vid 9-tiden, helt utmattad efter en ofrivillig (dock inte ovärd) dygning. Däckade till The Simpsons och drog sedan till jobbet, fortfarande halvt i extas. Lyckan jag kände inatt när vi dansade, när vi letade sovplats, när vi skedade i värmen, när vi rökte, drack, pratade. Det var fantastiskt. Att hålla någons varma hand, att vara ute på en tennisbana mitt i natten och få en kyss "bara för att" och för att jag var full. Lyckan som flödade genom min kropp var fantastisk, trots sömnbristen. Och den håller i sig fortfarande, trots att ångesten börjar komma. Jag var lyclig för ett tag, och det är den lyckan jag lever för. De materiella tingen jag får ibland är inte alls samma sak, vilket jag kände häromdagen; skillnaden mellan att köpa en snygg kjol och att umgås med härliga personer är stor; lyckan finns där vid båda, men den är mer långvarig vid det sistnämnda. Och det är därför inte shopping hjälper när en mår dåligt. Att köpa en tröja? Du glömmer bort dina bekymmer för några minuter. En halvtimme eller så. Men att faktiskt umgås med vänner, att göra saker. Det är lycka på riktigt.